Husgärdessjön

Landskapstypen som detta gav upphov till kallas kamelandskap från skotskans came som betyder kam. Ett kamelandskap är ett kuperat landskap mängd kullar (åskullar), åsar och sänkor med djupa sjöar, upp till 26 meter. Andra sänkor är idag myrmarker (allt från fattiga kärr och mossar till extremrikkärr). Valleområdet ligger längs med berget Billingen som stod emot inlandsisens och isälvarnas krafter tack vare sin ”hatt” av vulkanisk bergart som är typisk för de så kallade platåbergen.

Stora block av inlandsis och det sediment som samlades runt isblocken blev till så kallade dödisgropar när isblocken smälte. Än idag kan man se spår av dessa i Valle. Flera fina dödisgropar finns i det närbelägna naturreservatet Ökull-Borregården. En del av de mindre runda sjöarna kan ha bildats på detta sätt.

Tappningen av Baltiska issjön

Ett fenomen som också bidragit till landskapet i Valle är de så kallade tappningarna av den Baltiska issjön. Enorma mängder smältvatten som samlats österut i området runt det vi idag kallar Östersjön tömdes då på relativt kort tid ut i havet genom öppningar som bildats mellan isen och mer höglänt terräng söderut. När vattnet vällde ut över området här mellan Vänern och Vättern så formades landskapet till det vi ser här idag.

När inlandsisen och havet drog sig tillbaka efterlämnade de ett frodigt landskap med rikt djur och växtliv vilket gjorde att människor bosatte sig här redan för närmare 10 000 år sedan vilket en mängd fornlämningar vittnar om.

Sammanhängande sjösystem

I folkmun sägs Valles sjöar vara lika många som det finns dagar på året. Visserligen är detta troligen något överdrivet men ser man på en karta över området förstår man varför talessättet uppkommit. Förr i tiden fanns det troligen ännu fler mindre sjöar samtidigt som de större Vallesjöarna på den tiden var mer sammanhängande än vad de är idag efter att jordbruket ledde till att marker dikades av. Den grunda Hornborgasjön var i princip helt borta innan restaureringsarbetet av den inleddes i slutet av 1980-talet. Idag finns ett 40-tal sjöar i Valleområdet varav Husgärdessjön alltså hör till de största.

Den unika naturen i Valleområdet har gjort dem till ett riksintresse för naturvård samt friluftsliv och till att det idag finns hela 8 naturreservat i området (se karta över naturreservaten)). Lycke-Lilla Höjen (L, utanför kartan), Jättadalen-Öglunda grotta (J), Eahagen/Öglunda ängar (E), Torp (T) och Höjentorp-Drottningkullen (H) har varit naturreservat sedan 1975. Gullakrokssjöarna (Utanför kartan, G) blev naturreservat 1999 medan naturreservaten Ökull-Borregården (Ö) (här intill Valle Camping och Husgärdessjön) och Bockaskedeåsen-Toran (B, huvuddelen utanför kartan) bildades 2007. Valleområdet anses ha särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur- och/eller kulturmiljöer samt för friluftsaktiviteter och därmed berikande upplevelser.

Tillflöde och utlopp

Vattnet i Husgärdessjön omsätts inom loppet av 1-2 månader. Sjöarna i Valleområdet är grundvattensjöar vilka får tillskott av vatten från bäckar som leder ner från Billingen. Husgärdessjön har tillflöde av vatten främst via en kanal från Skärvalången via Vagnsjön.

Vattennivån i sjösystemet där Husgärdessjön ingår regleras vid Ökulls kvarn söder om Husgärdessjön. Utloppet går via Ökulls kvarn vidare i en kanal till den nyrestaurerade Spånnsjön vidare till Vingsjön som sen rinner ut i Hornborgasjön. Så småningom når vattnet från vallesjöarna Vänern och Göta älv innan det rinner ut i havet.

Genom en kanal är Husgärdessjön även förbunden med den närbelägna Ökullasjön.

Pålad brygga

Valle camping har valt att anlägga pålade bryggor. Pålade bryggor släpper ner mer ljus till livet under bryggorna. Flytbryggor skapar stora områden med skuggad botten vilket försämrar förutsättningarna för många djur och växter. Dock kanske ni märker att en del pålar är sneda och det är varje år en utmaning att återställa och justera bryggorna efter isens härjningar.

Valleområdet har en enastående artrik flora, här har vi valt ut några växter ni kan komma att möta vid ert besök vid Husgärdessjön på Valle camping.

Kransalger (sträfsen, Chara)

 Ett exempel på en art som gynnas av den näringsfattiga miljön och det klara vattnet är bentiska kransalger eller sträfsen.

Sträfse är regelbundet uppbyggd med kandelaberliknande kransar av grenar vid varje nod och långt avstånd mellan varje nod av grenar. Sträfsen har inga rötter, utan genomskinliga så kallade rhizoider fäster dem vid underlaget. När den växer i kalkhaltigt lugnt vatten som här i Husgärdessjön bildas en skorpa av kalk (kalciumkarbonat CaCO3) på stammen och grenarna som en slags korall, detta kallas för inkrustering. På engelska kallas gruppen av växter stonewort alltså stenört.

Skorpan av kalk gör att algen ser gråaktig ut och känns stel att ta i eller att gå på. Den kan se ut och kännas som en död växt men det är alltså så den växer i kalkhaltiga sjöar. Den bildar stora mattor eller stenlika buskar som kan täcka botten. Kommer bestånden över vattenytan kan växten och kalken torka och bilda vita mattor över vattenytan. Man skulle nästan kunna säga att de kalkinkrusterade kransalgerna utgör Valles korallrev :).

I Sverige finns 34 arter av räfse varav 6  anses vara hotade och tas upp i den svenska rödlistan. Försurning och övergödning tros ligga bakom att arten är hotad, dock har situationen för arten förbättrats. Omvänt kan man säga att kransalger är en bra indikator på ett vatten som inte lider av övergödning.

I Husgärdessjön har man vid en inventering hittat 6 olika arter av sträfsen borststräfse (Chara aspera), skörsträfse (Chara globularis), taggsträfse (Chara hispida), mellansträfse (Chara papillosa), rödsträfse (Chara tomentosa) och papillsträfse (Chara virgata). Vid bryggan är det troligen taggsträfse du ser. Alla dessa arter bedöms idag som livskraftiga.

Övriga växter i Husgärdessjön

Det finns så klart en hel del andra växter du kan hitta i och vid sjön.

Låga växter på grunt vatten, i strandkanten och på land.

Växter som du kan hitta precis i strandkanten, i det grunda vattnet eller på land är…

sjöranunkel (Ranunculus lingua), tiggarranunkel (Ranunculus sceleratus), besksöta (Solanum dulcamara, GIFTIG), svalting (Alisma plantago-aquatica), brunskära (Bidens tripartita), blomvass (Butomus umbellatus), sprängört (Cicuta virosa), strandklor (Lycopus europeus),  topplösa (Lysimachia thyrsiflora), fackelblomster (Lythrum salicaria), kransmynta (Mentha x verticillata), bitterpilört (Persicaria hydropiper), gles igelknopp (Sparganium emersum) och bläddror bläddra (Utricularia sp.). Klicka på bilderna nedan för att läsa mer om växterna och se fler bilder i artdatabanken.

Högre växter i strandkanten

Några ståtliga växter som också växer i strandkanten  men som även sticker upp en bra bit över vattenytan och syns i stora bestånd är vanlig vass eller bladvass (Phragmites australis), säv (Shoenoplectus lacustris) och smalkaveldun (Typha angustifolia)

På vattenytan

På vattenytan utanför vassrotskanterna finns gul näckros (Nuphar lutea).

Under vattenytan

Under vattenytan i det klara vattnet växer hornsärv (Ceratophyllum demersum), vattenpest (Elodea canadensis), kransslinga (Myriophyllum verticillatum), Axslinga (Myriophyllum spicatum), grovnate (Potamogeton lucens), vattenmossa (Fontinalis) och ålnate (Potamogeton perfoliatus)

Invasiva arter

Tyvärr har stugområdet som fanns på området under mitten av 1900-talet fört med sig att även en del invasiva arter etablerat sig på området. Vi jobbar idag på olika sätt för att bli av med dessa, ett arbete som dock kommer att ta lång tid. Tänk på att inte plocka invasiva arter som sen kan spridas med hjälp av växtdelar eller fröer. Detta gäller till exempel blomsterlupin, jättebalsamin och parkslide. Du kan läsa om de vanligaste invasiva arterna och hur du känner igen dem här på naturvårdsverkets hemsida.

Musslorna lever på botten och är filtrerare. De sitter nedgrävda i bottensedimentet med bakänden uppåt och sifonerna (andningsrören) öppna mot vattnet. Flera av arterna blir relativt gamla och den årliga tillväxten av skalen gör att man kan bestämma åldern på en mussla, ungefär som ed årsringarna på ett träd.

Musselbeståndet i Husgärdessjön är stort och du kan säkert se en och annan från bryggan. Vid inventeringar har man funnit allmän dammussla (Anodonta anatina), Spetsig målarmussla (Unio tumidus) och större dammussla (Anodonta cygnea).

Den vanliga allmänna dammusslan känns igen på ett 7-10 cm stort rombiskt till äggformat gult till gulgrönt skal med livliga gröntoner. Den är nästan alltid hermafrodit och kräver värdfisk för sina larver.

Fiskar

I Husgärdessjön finns bland annat abborre (Perca fluviatilis), gädda (Esox lucius), brax (Abramis brama), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scardinius erythrophthalmus) och sutare (Tinca tinca).

På sommaren ser man ofta små abborrar som simmar under bryggan. Den känns igen på sitt randiga utseende och de röda fenorna på undersidan. Arten blir uppåt 35 cm lång (med rekord uppåt 50 cm) men de flesta blir betydligt mindre än så. Färgerna på abborren varierar med den livsmiljö de lever i. Jämfört med släktingar som lever i mörka miljöer är abborrarna i sjön relativt ljusa till färgen. Du vet kanske att abborrar har svarta band på kroppen men visste du att ingen abborre har samma bandning som sin kompis.

Fåglar

Valleområdet har ett rikt fågelliv och Hornbogasjön ligger fågelvägen bara några kilometer bort. Husgärdessjön är lite för djup för att locka till sig så många tranor men här kan du läsa mer om den spektakulära trandansen som inträffar varje vår vid Hornborgasjön som ligger nedströms om Husgärdessjön. Husgärdessjön besöks bland annat av dopping, häger och svanar.

Däggdjur

Tar du ett nattdopp och en simtur i sjön så får du med stor sannolikt även möta några av fladdermössen som lever runt sjön. De brukar nämligen sväva förbi i sin jakt på insekter på vattenytan.

Valleområdet anses ha Sveriges rikaste fladdermusfauna norr om Skåne. Fladdermöss är den artrikaste gruppen av däggdjur i Sverige. I Sverige finns 19 arter av fladdermus vilket utgör en fjärdedel av alla de däggdjursarter som finns i Sverige (75 st). I Valleområdet har man genom åren kunnat hitta hela 14 av dessa arter genom återkommande inspelningar av fladdermössens ultraljudsläten på flera platser i området.

Bland de vanligaste arterna i Valle återfinns  vattenfladdermus (Myotis daubentonii), dvärgpipistrellen (Pipistrellus pygmaeus), större brunfladdermus (Nyctalus noctula) och nordfladdermus (Eptesicus nilssonii).

Andra djur

Utöver det vi nämnt här så finns det så klart en hel del andra djur i och kring sjön. Allt från en artrik insektsfauna, grod- och kräftdjur till större däggdjur som då och då gör ett besök vid sjön. Här finns bland annat rådjur och älg och en del småvilt såsom räv, grävling, hare. Vi har även haft bäver boendes i sjön och ett och annat mindre mårddjur på besök i strandkanten.